Idag är ingen vanlig dag eller om jag ska vara ärlig sÃ¥ har ingen dag varit som vanligt de senaste veckorna. Jag väntar fortfarande pÃ¥ att du ska ringa. Säga: Hej min lilla krÃ¥ka, när ses vi? Men du ringer inte. Det är fruktansvärt jobbigt att vänta pÃ¥ nÃ¥got som aldrig kommer att hända. Hur lÃ¥ng tid tar det innan man slutar vänta? När man inte vill sluta vänta? IgÃ¥r läste jag mitt sista sms som jag fick av dig: ”Du är sÃ¥ vacker mitt hjärtebarn. Jag avgudar dig… Love u more and more and more…” TÃ¥rarna kom trots att jag försökte kämpa emot och jag grät tills jag tillslut somnade med tÃ¥rarna rinnande ner för mina kinder. Att säga hejdÃ¥ till dig idag känns som ett avslut. Ett evigt hejdÃ¥ som aldrig kan bli ett hej. och jag vill inte, jag vill inte säga hejdÃ¥ till dig. Jag vill säga sÃ¥ mycket men inget av det jag vill säga innefattar ett hejdÃ¥.  Vill inte förstÃ¥ att anledningen till att jag hatar den här dagen är för att du inte längre finns. Inte andas. Hade du varit här nu hade du tagit mig i din famn, viskat smÃ¥ tröstande ord av kärlek i mitt öra och pussat min panna med lätta mjuka pussar. Hjälpt mig med min sorg. DÃ¥ hade allt känts sÃ¥ mycket enklare om du va här med mig nu. Men det är du inte. Här är jag, ensam med min tomhet. Det stora svarta hÃ¥let i mitt hjärta känns större än nÃ¥gonsin och tystnaden är outhärdlig.Folk säger till mig att vara stark men hur i helskotta ska jag kunna vara stark utan dig? Hur ska jag kunna vara stark när min saknad lamslÃ¥r mig och gör mig svagare än jag nÃ¥gonsin varit förut? Och hur ska jag kunna vara stark när jag aldrig mer kommer att fÃ¥ höra din röst, känna din mjuka kind mot min eller se ditt vackra ansikte?  Idag tvingas jag att säga hejdÃ¥ fast hela mitt hjärta grÃ¥ter efter dig. Jag hatar hejdÃ¥… Jag hatar att sakna dig, jag hatar tanken pÃ¥ att leva resten av mitt liv utan dig och jag hatar den där dagen för nÃ¥gra veckor sen, dÃ¥ du lämnade mig. Varför lämnade du mig? Varför kämpade du inte för min skull? Bara lite till…. En dag till hade betytt sÃ¥ mycket… Men du lämnande mig ensam kvar med min sorg, utan min älskade människa, min stöttepelare. Och det enda som  finns kvar nu, av Dig, är min saknad. Sticket i bröstet och tÃ¥rarna längs mina kinder. Det enda som finns kvar nu är mina minnen.. Och tystnad. SÃ¥ mycket tystnad.Tänk att tystnad kan lÃ¥ta sÃ¥ mycket…

Som ni ser så har jag ändrat layout på bloggen och fått bredare bilder, mer markerade länkar och annat teckensnitt på texten. Kategorier och arkiv hittar man nu längst ner på sidan. Jag är jättenöjd men har inte riktigt vant mig vid den nya kontrollpanelen ännu.. Så nu tänkte jag fråga er vad ni tycker?

Är det något ni stör er på? Vad tycker ni om nya headern ?

 Illustrationen har den galet duktiga Anna alias pyttis gjort.

Spotlife håller på med min design för tillfället. Därför kan texten och annat se lite konstigt ut just nu men om en liten stund hoppas jag att allt fungerar som det ska igen.. Kram så länge

♥

Idag fyller min älskade lilla kille 5 år. Tiden går så otroligt fort och det är så facshinerande att se hur han har förändrats bara de senaste månaderna. Från att ha varit bångstyrig och inte alls lyssnat på mig (och inte  på någon annan heller för den delen)  till att vara världens gosigaste, kärleksfullaste och snällaste lilla unge. Jag älskar dig såå min lilla kärlek och jag hoppas att du vet att jag skulle göra vad som helst för dig. Älskar dig, då nu och för alltid. Evig kärlek från din mamma som är lyckligt lottad som får ha dig i sitt liv.

♥

Tyvärr sÃ¥ har min och alla andra bloggar här pÃ¥ spotlife legat nere hela dagen. Det beror pÃ¥ att nÃ¥gon elak människa har hackat sig in systemet. Väldigt trÃ¥kigt tycker jag eftersom att det förstÃ¥r för sÃ¥ mÃ¥nga. Men det är sÃ¥ sant som det är sagt ” Karma – What goes around comes around”…

Söndag kväll och min blogg har stått tom sedan i fredags. Det har kliat i mina fingrar av bloggsug men inspirationen va som bortblåst. Jag vet inte varför det blir så ibland, kanske beror det på den enorma saknaden och sorgen som mitt hjärta är fullt utav just nu? I vilket fall som helst så har jag passat på att njuta tillfullo av mina små kärlekar och gett dem all min uppmärksamhet hela helgen, njutit av att bara vara och gått flera timmar i skogen och fyllt korg efter korg med skogens läckerheter. Laddat batterierna med kärlek från två helt underbara små varelser som gör mig hel. Pratat med en underbar vän som sa många tänkvärda saker, love you (du vet vem du är). Och det va precis vad som behövdes för nu är blogginsprationen tillbaka med full kraft så räkna med en himla massa blogginlägg framöver. Jag har massor med ideér och givetvis kommer jag börja med läsarfrågor igen med start imorgon.. Ta hand om er.. Kärlek från mig..

Nu är jag hemma igen efter en snabbis pÃ¥ stan och har berikats med ytterligare ett minne för livet. Nämligen en krÃ¥ka pÃ¥ min handled. Hela mitt liv har jag varit ”farmor lilla krÃ¥ka/krÃ¥kunge” och i mÃ¥ndags bestämde jag mig för att tatuera in just en flygande krÃ¥ka (som flyger mot mig) pÃ¥ min handled till minne av min älskade människa. SÃ¥ idag va det dax och jag är sååå nöjd. Ã?n kan man inte se exakt hur den kommer att se ut sen eftersom att den är helt nygjord och mycket mer svart än den kommer att vara sen men jag älskar den och kommer att bära den med stolthet resten av mitt liv. Love you more min älskade människa â?¥